Jag är lättretlig, frustrerad, irriterad, ledsen och utan tålamod. Jag skulle kunna betala dra pengar för en kebabtallrik med extra sås. Förhoppningsvis (man ska aldrig säga aldrig och allt det där) är det inget som jag kommer att göra, men alla tankar i huvudet argumenterar för att det inte gör något. Jag tänker inte dra upp här hur jag tänker, men det är fan stört. Sen undrar jag om jag alltid kommer att resonera såhär? Går ett sånt här tankesätt verkligen att få bort? Eftersom att jag har levt med det så himla länge så är det ju en del av mig, bokstavligt talat.
Jag vet att jag har tagit rätt beslut och jag är stolt över att jag har vågat ta beslutet. Jag antar att det bara är att häva ur sig frustrationen, torka tårarna och gå vidare. En minut i taget.
2 kommentarer:
Du är duktig, glöm aldrig det! Och det är inte lätt, det är aldrig lätt att byta livsmönster. Men du gör det bra och jag vet att du kommer klara dig hela vägen! Jag tror på dig & jag är helt övertygad om att tanken om kebabtallriken med extra sås kommer att komma till dig då och då. Men det är då du får argumentera emot med saker som är mer värt än äcklig mat (ja, jag gillar inte kebab).. Kör hårt :D
Tack Saris. Jag försöker verkligen att stålsätta mig. På jobbet är det egentligen inga problem och jag får väl vara glad att jag jobbade idag. Även om övriga beställde både pizza och kebabtallrik. Men det funkade. Ett steg närmare succés!
Skicka en kommentar